Nyårskrönika

Året både inleddes och avslutades på den amerikanska kontinenten, men på helt olika platser och av helt olika anledningar.

För exakt ett år sedan satt jag och Lovisa vid en strand på Yucatanhalvön och pustade ut efter ett intensivt 2021. Idag sitter vi med Maj i ett town house i Cambridge, Massachusetts och ser fram emot ett halvår vid Harvard.

Året största händelse var såklart att Lovisa födde vår dotter. Mitt starkaste intryck var hur Lovisa tog sig igenom förlossningen, både innan, under och efter.

Att få barn ändrar livets materiella förutsättningar, de var lätt att föreställa sig. Men det har också varit en metafysisk transformation, vår position försköts oåterkalleligen där den 28 april. Jag upplever det som att vi hade hjälp i den metamorfosen. Först i själva förlossningsögonblicket. Det fanns en lucka i tiden där någon slags magi utfördes, hur rummet från en stund till en annan befolkades av en själ till. Och när vi lämnade BB och kom tillbaka till Kungsladugård, hade våren slagit ut i full grönska, som för att spegla vår familjs egna lövsprickning.

Under sommaren planerade vi inför flytt till USA i början av september. Under våren hade jag fått ett erbjudande om att vara gästforskare på Harvard under läsåret 2022/23. Det skulle dock bli årets stora besvikelse. Efter många turer med både svenska och amerikanska myndigheter visade det sig att vår visumansökan krävde särskild handläggning och på grund av långa köer efter COVID skulle vi få besked förrän tidigast i november.

Det krävde rejäl logistikgymnastik för att rumstera om i planera och det var jobbigt med en höst i ovisshet om både varför vår ansökan inte gått igenom och vad utfallet för det särskild handläggningen skulle bli. Till slut gick ändå ansökan alltså igenom och om inte annat så påminde det mig om att byråkrati inte är att leka med.

Det har också varit ett valår i Sverige och jag sörjer lite att politik tagit en mindre och mindre plats i mitt liv. Jag kände dock ingen större entusiasm inför det nya högersammarbetete som formerades under valrörelsen och formaliserades i Tidöavtalet. Jag är visserligen glad att vi har en ny regering och att det är många kompetenta personer på Finansdepartementet med rätt inställning till ekonomisk politik nu när vi går in i tuffa ekonomiska tider. Men jag anser samtidigt att Sverigedemokraterna inte är ett parti som Moderaterna bör utveckla närmare samarbete med. Jag är rädd att Moderaterna kommer lägga för mycket energi på att “uppfylla” Tidöavtalet och för lite tid på att opinionsbilda för att återigen kunna bli det största partiet till höger. Något jag anser bör vara den överordnade strategiska målsättningen under de närmaste fyra åren. Om detta skrev jag och andra fler vänner i boken “Förändra er eller dö - en reformantologi för att samla halva folket”.

Slutligen tänkte jag säga lite hur det gått med min forskning. Det nya för året är mina två forskningsprojekt som jag gör tillsammans med kollegorna Monir Bounadi (IIES) respektive Stephan Schneider (ETH). Det första handlar om den kvinnliga rösträttsrörelsen i Sverige och som fått bidrag från Carl Mannerfeldts fond och Stiftelsen Karl Staaffs fond. Vi samarbetar med Riksarkivet för att digitalisera och analysera arkivmaterial från främst LKPR. Detta har varit en källa till mycket arbetsglädje under året.

Det andra projektet handlar om tillståndsprövning av vindkraftverk. Detta är en fråga som innefattar både ekonomi och politik. Årets fokus på energipolitik har bidragit till att vi vill försöka undersöka hur politiska regelverk och konflikter mellan nationellt och lokalt beslutsfattande påverkar var vindkraftsverk uppförs och hur det påverkar våra möjligheter till en grön omställning.

Detta har varit mitt år i sammanfattning.

Mitt nyårslöfte för 2023? Det är att praktisera tacksamhet i vardagen. Nu under våren får jag vara på världens bästa universitet med min fantastiska fru och vårt underbara barn. När jag kommer hem ska jag vara föräldraledig och sedan gå tillbaka till att jobba med att besvara frågor jag är genuint intresserad av. Det finns mycket att vara tacksam för och jag tror det är en bra väg till frid och nåd.

Jag avlutar med ett citat av Dag Hammarskjöld som jag fått till mig av Gustaf Göthberg:

Snart stundar natten. Mot det förgångna: tack,

till det kommande: ja!